You're feeling like you're walking in your sleep. And every single bad day lasts a week

 

Har suttit och på börjat ett inlägg men det hamnar bara i utkast..

 

 

Mina känslor är all over the place. 
Sitter och skriver sen ångrar jag mig. Skriver på nytt men ångrar mig igen.
Jag vill kunna vara helt ärlig här, när det kommer till mig.
Men det tar stopp.
Jag är halvt förstörd, försöker hela tiden hitta tbx till mig själv.
Ena stunden mår jag bra andra stunden mår jag skit. Har massor av svackor.

 


Jag har mina svagheter och försöker bearbeta dom hela tiden. 
Mitt bagage som fuckar med mitt huvud ofta.
När det kommer till tillit så har jag svårt att lita på killar.
Jag kan lita på dom ganska mycket men sen sitter den där spärren i huvudet att dom ljuger eller undanhåller saker.
Det är ett problem som ligger hos mig, som jag behöver bearbeta.
Att släppa den där klumpen och ångesten som kommer när det känns som folk "överger" mig.
När jag känner att folk ignorerar mig och beter sig helt plötsligt som jag inte existerar.

 

 

Jag kan vara alldeles för snäll och det gör så jävla ont när jag inser att folk utnyttjar det.
Hur personer som jag har gett mitt allt till, kan bara vända sig ryggen som man aldrig existerat. Jag förstår inte..
Personer man har trott varit ens vänner men helt plötsligt inte finns kvar, utan en anledning. 

 


Ibland kan det uppfattas som att jag inte bryr mig, ofta så är det så.
Antigen bryr jag mig alldeles för mycket och överanalyserar eller så skiter jag bara i allt.
Jag sätter blicken rakt fram och tittar inte åt sidan. Inte tänka bara göra, hålla mig sysselsatt.

 

Fick frågan en gång:
- Hur kommer det sig att du inte bryr dig?
Jag visste faktiskt inte vad jag skulle svara.. Jag bara bryr mig inte. Jag orkar inte.
Men nu när jag tänker efter så vet jag nog svaret.
Om jag inte bryr mig så kan ingen göra mig illa? 

 

 

/berg och dalbana Sabina 

  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback