Nu avslutar jag detta kapitel av mitt liv och lÀgger det bakom mig

RĂ€ttsystemet i Sverige!

 

Jag Àr tom. Jag vet inte vad jag ska kÀnna. Jag vill skrika, försvinna, förstöra.

Det har satt spÄr i mig mer Àn vad jag vill erkÀnna.

 

Jag har aldrig trott pÄ svenska rÀttsystemet och kommer aldrig göra det heller!

Det har svikit mig gÄng pÄ gÄng!

 

 

Metoo gör din röst hörd och all bullshit!

HÀr har ni alla som sa till mig att göra den hÀr jÀvla anmÀlan för att hjÀlpa alla andra tjejer sÄ ingen mer blir utsatt.

Jag hatade att göra anmÀlan.

För jag kĂ€nde inte jag skulle bli ”trodd” pĂ„! Men jag gjorde anmĂ€lan för alla pushade och bad mig tĂ€nka att jag gör nĂ„got bra!

Fast jag visste att jag skulle mÄ psykiskt dÄligt och ville bara lÀgga det bakom mig och begrava hÀndelsen sÄ gjorde jag anmÀlan iallafall.

 

Vad hÀnde Tror ni? 

Den las ner!!

Som ett jÀvla slag i ansiktet!

Vilket jÀvla rÀttsystem Àr detta!

 

-SjÀlvklart Àr det obehagligt det du varit med om men det Àr svÄrt att avgöra ifall ett brott har hÀnt i detta fall.

 

Det Àr nog ingen stor grej det som hÀnde.

Jag fÄr skylla mig sjÀlv! Jag sa ju aldrig riktigt ifrÄn! Jag tvekade/tvekar fortfarande pÄ mig. Jag kanske överdriver?

Detta Àr ett jÀvla bevis pÄ det! Att det jag kÀnner och intalar mig sjÀlv Àr rÀtt!

Att det Àr helt normalt det som hÀnde och att jag ska fÄ ta sÄnt hÀr pÄ min arbetsplats!

 

 

Min arbetsplats Àr till för att kollegor ska fÄ  ta friheten att kunna bete sig sÄ hÀr mot mig.

En 59 Äring ska fÄ kom fram till mig och pussa mig pÄ kinden.

Han ska fÄ stÀlla sig bakom mig och strÀcka sig runt mig och pussa mig pÄ kinden igen och samtidigt viska i mitt öra:

-det hÀr gillar jag.

Att lÄna ut sin tÀndare till mig dÀr samtidigt sÀga:

-hÀr sÄ inte du tÀnder pÄ mig eller rÀttare sagt jag tÀnder pÄ dig!

Han ska fÄ erbjuda natura i betalningsmedel nÀr jag gjorde allt jobb pÄ jobbet just dÄ. För han hade inga pengar.

Men natura Àr ju en betalningsform man har anvÀnds under alla dessa Är! Som att betala med bitcoins.

Han ska fÄ pÄpeka att jag passar in pÄ beskrivningen pÄ sÄna tjejer han brukar kidnappa. NÀr jag talar om att en tjej har varit försvunnen i flera dagar i min hemstad.

Han ska fÄ sjunga att han vill ha min kropp och titta pÄ mig. Men det var ju inte sÄ han menade. Han ville bara ha hjÀlp med en arbetsuppgift!

 

 

Tack Sveriges rÀttsystem!

Nu vet jag vad jag kan förvÀnta mig av mina kollegor pÄ min arbetsplats. 

Detta Àr ett okej beteende och normalt att förvÀnta sig pÄ en arbetsplats enligt Sverige.

 

 

//

Om du lÀser detta! Du vet vem du Àr! FörlÄt!

FörlÄt för att jag inte gick fram tidigare med vad som hÀnde mig. Jag Àr sÄ ledsen att du behövde vara med om det.

Jag hoppas verkligen det gÄr bra för dig!
Tack för att du fanns dÀr för mig fast det borde ha varit tvÀrtom. Det Àr jag som Àr den vuxna av oss tvÄ! Du Àr en jÀtte fin mÀnniska!

Jag Àr verkligen ledsen att jag "frös ut dig" frÄn mig sen. Men jag kunde verkligen inte hantera allt. NÀr jag visste att det skulle ta mÄnader innan jag fick svar pÄ varför dom valde att lÀgga ner min anmÀla.
Jag hoppas det gÄr bÀttre för dig!

 


Ett Àrligt inlÀgg! UPPDATERING

Skrev detta inlÀgget den 22 augusti valde att inte publicera det dÄ, men nu Àr det dags!
Ni som pratar om mig och inte med MIG, hÀr har ni!
____________________________________________________

Jag har inte varit Àrlig senaste mÄnaden!
Vissa vet sanningen och andra inte.
 
FÄtt endel frÄgor ang jobb frÄn olika mÀnniskor.
Folk frÄgar om jag har ett jobb, om jag har semester eller om jag har börjat jobbar Àn.
Dom flesta gÄngerna har jag pratat bort det eller sagt att jag Àr ledig/har semester.
Det Àr inte sanningen!
Jag Àr sjukskriven och har varit det sen den 16:e Juli.
Har valt att inte vara helt Àrligt/öppen med det för jag orkar inte prata om det pÄ nytt hela tiden och behöva förklara allt. Vissa gÄnger kan jag berÀtta för folk men dÄ Àr det som pÄ "rutin" jag berÀttar och inte kÀnner av det jag sÀger. Det Àr som att berÀtta vad jag Ät till middag och avlÀgsnar mig plus kÀnslorna just dÄ.
Men hÀr Àr sanningen:
-Jag Àr sjukskriven för akutstress.
 
I Februari var jag med om en "hÀndelse" pÄ min arbetsplats.
Det hÀnde massa saker efter det och blev en lÄng process som inte riktigt Àr slut Àn.
Kommer komma ett annat inlÀgg som kanske gör att ni förstÄr bÀttre vad allt handlar om.
 
 
Jag försökte lÄtsas i flera mÄnader att allt var bra. Puttade undan allt och lÄtsades som inget hade hÀnt.
Men sen kom bristnings punkten.
Jag insĂ„g att jag kĂ€nde mig stressad hela tiden. Även fast jag var hemma och hade inget att stressa över.
Bröt ihop flera gÄnger och orkade bara inte.
Sov inget om nÀtterna. Kunde inte slappna av. Ibland somnade jag och vaknade nÄgon timme senare stressad sen kunde jag inte somna om. Andra gÄnger var jag vaken till 03 tiden för att jag inte kunde sova sen nÀr jag vÀl somnade vaknade jag 06 och klev upp dÄ.
SpÀnner kÀken nÀstan hela tiden eller sÄ biter jag mig pÄ insidan av kinderna
Glömmer bort att att göra saker som alltid har kommit naturligt sen man var liten som ex: 
-slÀcka lampan efter sig.
-stÀnga av vattnet.
-lÄsa yttedörren.
-stÀnga av stekplattan m.m.
 
 
Kom till insikt att jag hÄll pÄ att gÄ sönder. DÀrför valde jag att gÄ till lÀkaren och det första som hÀnder att jag totalt bryter ihop och börjar skaka. Blev dÀrmed sjukskriven.
 
 
 
 
Velade verkligen pÄ om jag skulle ta med detta som jag kommer skriva nu men mÄste bara fÄ det ur mig.
 
Efter det som hÀnde pÄ min arbetsplats fick jag trÀffa nÄgra av cheferna och göra en anmÀlan. 
Dom var verkligen stöttande dÀr i rummet verkligen!
Men sanningen Àr att efter jag klev ut ut det rummet den Ànda kontakt jag har haft med nÄgon av "cheferna" Àr ett samtal jag fick nÄgra veckor efter.
Jag förstÄr inte hur man kan av 4 "chefer" inte kan ta sin antÀllda Ät sidan nÀr personen Àr tbx pÄ arbetsplatsen.
Hur svÄrt Àr det i Àntligen att frÄga hur mÄr du efter allt?
Folk sÀger att det Àr ett stort företag och mÄnga anstÀllda. Absolut jag köper det!
Men det jag inte köper Ă€r att vi Ă€r mĂ€nniskor allihopa!! Jag tĂ€nker som en medmĂ€nniska! Är det sĂ„ svĂ„rt att frĂ„ga hur en annan mĂ€nniska mĂ„r?
Tydligen verkar inte nÄgon av dom alls ha nÄgon slags förstÄelse eller ens bry sig om en annan medmÀnniska.
Om nÄgon av er hade sagt tre ord till mig hade vetat sanningen. Hur mÄr du?
Jag hade aldrig kunnat hÄlla minen just i det ögonblicket. 
Men ni valde att se mig i ögonen gÄng pÄ gÄng och lÄssas som inget hade hÀnt och bara le.
 
 
NÀr min kollega ifrÄgesatt er sÄ tyckte ni att hon skulle uppdatera/informera mig. Hur kan ni tycka att det Àr hennes ansvar? hon Àr min kollega och ni Àr "cheferna".
Att ni bad oss att inte prata vidare om det sÄ att det inte skulle bli en större sak Àn vad det var. Om du nu sa det till henne tack för det! Du fick mig att tveka pÄ allt mera Àn vad man redan gjorde. Du fick mig att Ängra att jag ens gjorde en anmÀla hos er. 
NÀr du stod och försvarade han dÀr har du anledningen till varför ett telefonsamtal inte rÀckte! Varför skulle jag sÀga till dig genom telefon att jag mÄdde skit?! du valde att försvara hans beteende och han mot oss. Tack!  
 
 
 
Tack M för att du backade oss. Tack för att du verkligen brydde dig och att du frÄgade. Du var den enda av dom!
Och Tack till mina fina kollegor/vÀnner som har funnits dÀr för mig!

  

//Det minsta jag bryr mig om detta inlÀgg Àr min sÀrskrivning som kan förekomma, inget jag prioriterar nu!